 |
Svenske Ulf Nordfjell har lyckats än en gång med konsten att ta guld för en trädgårdsdesign som han har gjort till Chelsea Flower Show. Ulf N. har blandat intryck från klassiska franska och engelska trädgårdar när han skapade denna trägård i den romantiska trädgårdsstilen och han har inspirerats av Nicole de Vèsian och Ulla Molin.
Nordfjell använder sig av stora stenytor i och vid dammen och stramt hållna träd, i detta fall ekar, Koster. Teucrium, Myrica och Enkianthus samt formklippt och oklippt lavender skapar olika former och höjder. De enkla material han använt i trädgården är sten, trä och metall. Färgerna på perennerna är mjuka i rosa, blå, orange, gula och vita toner. De mjuka färgerna har underplanteringar av silvriga växter, mycket vackert komponerat. Särskilt behagfulla är irisarna Frost and Flame, Sugar Magnolia, Beverly Sills, Blue King och Silver Edge, som står i en bädd av Teucrium Fruticans. Den buskiga underplanteringsväxten kan bli mycket utbredd, men de blå blommorna syntes inte till. Den bleka rosapenslade vita nejlikan Miss Farrow hade inte heller slagit ut, men det var förstklassigt vackert med de buskiga plantorna som växte upp ur en matta av Artemisia Stelleriana Boughton Silver, max 2 dm hög.
Plantlistan i sin helhet delades ut vid trädgården. Listan startar upp med Euphorbia x pasteurii med sina yviga blomställningar som bottnar i cremevitt med honungsdoftande gulbruna blommor i toppen. Bredvid växte Hakonechloa Macra AGM. Det är ett gräs, som ska visa limegröna blomax. Violer fanns det en hel bädd av framför en formklippt buskkub. Violerna var en mix av Viola cornuta Victoria´s Blush, Viola corsica och Viola cornuta Gypsy Moth. Mycket elegant med de milda violfärgerna.
Det stod en bronsstaty föreställande Orfeus i fokus mot de linjerade ekarna. Statyn lånades till CFS från Millesgården och den är skapad av Carl Milles. Statyn ska ge ett nordiskt eko till trädgården och skapa en gåtfull atmosfär. Trädgården ger i övrigt, enligt Ulf N, en medelhavskänsla med stenarnas varma ton som tas upp av växternas färger. Det kvadratiska och rektangulära i stenar och vattendamm förstärks med en pergola och formklippta växter.
Övriga nämnda växter i listan är Aquilegia Hensol Harebell, Asarum europaeum AGM med sina ursnygga blad, Gillenia trifoliata AGM, Rodgersia pinnata Chocolate Wing, med ett bladverk som ändrar färg ett antal gånger under växtsäsongen. Lotus hirsutus AGM har vita blommor i augusti till september. Anemone Wild Swan lyser upp den skuggigaste platsen i trädgården med sina vita blommor. Verbascum bombyciferum är årets ljusblomma och namnsorten heter denna gång Polarsommar med smörgula blommor. Ett tidigare år har Ulf N använt sig av en cremevit Verbascum, Mont Blanc, så kungsljuset kanske är en favorit?
Thalictrum delavayi Album, den vita och Eremurus i laxfärg och rosa E Romance och E robustus AGM, stack upp sina blomstänglar högt över de undre växtlagren. Paradisea lusitanica med vita blommor och Aruncus Horatio med bronsfärgade stjälkar och cremefärgade blommor samt thalixtrum tuberosum i vitt är lite högre växter. En buske som är ovanlig för oss i Sverige, ska enligt växtlistan blomma i juni och juli, men varje enskild blomma är som för dagliljan bara fin en enda dag: Cistus x purpureus Alan Fradd. Knappt härdig i södra Sverige? Ett pampigt gräs Stipa Gigantea AGM och den orange liljan Lilium Orange Marmelade gav höjdpunkter lite här och där i rabatterna.
Sammantaget kan man konstatera att denna trädgård ses under några få dagar på Chelsea Flower Show av en ofantlig mängd människor. Mina tankar irrar runt där jag står som en av besökarna. Jag ser Hannu Sarenström krypa omkring längs gångarna och fotografera från alla håll, alla kanter och i alla vinklar. Jag tänker: Vad ska man egentligen ha den här trädgården till? De som är VIPgäster bjuds på ett glas champagne under den glest täckta pergolan. Det är ju tur att det inte regnar, så att den dyrbara drycken späds ut och damernas hattar börjar att sloka. Trädgården är avskalat elegant, men också opersonlig och sparsmakad i sin form. Vad ska man göra i den här trädgården? Dricka champagne är väl ganska trist i längden... Trädgården visar inte upp några nya grepp, utan det är "mer i samma stil", som man brukar säga. Visst kan man skryta med att man har råd att ha en så här elegant trädgård, men det är väl ganska banalt i meningen ytligt?
Jag fick i alla fall en del tips som hade med färgsättning att göra. Önskeväxter som jag ska spana efter är irisar i milda färger. Aruncus Horatio får inte finnas med på min önskelista. Den sägs vara riktigt fin på hösten, med klara höstfärger, men blommorna är liksom överblommade redan när de slår ut. Det beror nog på färgen hos blomman, som gör att det ser trist ut. Horatio är en korsning mellan den låga koreanska plymspirean och den vanliga höga plymspirean. Detta ger Horatio ett stadigt växtsätt. Det är något sorgset med blommorna, fast de kallas för cremefärgade och höjer sig över de bronstonade stänglarna under sommaren. Jag tycker att de är mer beigebruna och ger en senhöstkänsla. Den greniga blomstängeln håller stjälkarna vågrätt, vilket ger en arkitektoniskt intressant effekt. Bladverket är grönt under större delen av säsongen, jag tycker nog att höstfärgen är lite urblekt gulrosa med någon ton av rött. Höjden är 120 cm och den ska vara härdig i stora delar av Sverige. Växten trivs i fuktighetshållande jord i sol till halvskugga.
Vi kan vara stolta över att vår trädgårdskunnige Ulf Nordfjell har orkat med att skapa ännu en trädgård för den engelska Chelsea Flower Showen och den engelska marknaden. Vi här hemma i Svedala har kanske inte den kulturella bakgrund och konservatism som krävs, för att kunna uppskatta denna skapelse fullt ut. Kan det vara så att vi fostrats så hårt enligt Jantelagen, att inte ens trädgården ska "tro att den är något"? Men i England får vallmon akta sig för att sticka upp ovanför mängden om man använder sig av "the tall poppy syndrome", för det går ut på att man hugger av blommorna på de plantor som sticker upp sina blomhuvuden ovanför massan, dvs en slags växtanpassad Jantelag.
|
